Varför skriva om Heidenstam?

Att skriva en roman, kalla den en intellektuell thriller och ta med filosofen Walter Benjamin väcker säkert ingen större uppståndelse. Varenda humanist på vårt jordklot känner till honom. Att sedan humanister råkar vara utrotningshotade just i Sverige förändrar inte detta. Har man i något sammanhang sysslat med estetiska frågor på högre nivå har man oundvikligen stött på åtminstone essän Konstverket i reproduktionsåldern.

Det fanns alltså inte ett ögonblicks tvekan när jag i Berättelsens ängel kastade mig över historien om Benjamins väska som försvann.

Men att göra samma sak och ta med den gamle artistokraten, nationalchauvinisten och stofilen Verner von Heidenstam kan nog få både en och annan att höja på ögonbrynen – eller åtminstone den lilla tappra skara av humanister som kämpar på för att hålla vår nation kvar i civilisationen. Jag vill inte gå så långt som att säga att det krävs mod för detta – så viktigt är inte litteratur i Sverige – men det krävs nog övertygelse.

Jag kommer framledes att skriva om mitt intresse för denne vår nationalskald och hur det började. De flesta – åtminstone de mer kvalificerade – som kommit i kontakt med Heidenstam har, precis som jag, efterhand insett att han vare sig är chauvinist eller stofil. Istället är han en sammansatt diktare med inre motsättningar som gör honom väl lämpad att ta plats i en thriller.

Powered by WordPress. Designed by WooThemes