Att stå upp för en mobbad nationalskald

Begreppet mobbing (numer mobbning) definierades ursprungligen som gruppvåld mot avvikande barn. Sedan dess har begreppet vidgats, men för att förstå eftervärldens behandling av Verner von Heidenstam är ursprungsdefinitionen adekvat. 

Mobbning kan hålla på i åratal utan att någon tar tag i det. Konsekvensen för den drabbade är förödande och kan förstöra ett helt liv.  Ibland nystas historien upp i någon TV-dokumentär och vi sitter förfärade och undrar hur det kunde ske.

En sådan historia om årtionden av mobbning berättar Per I Gedin i Varför får Heidenstam inte 

varfor-far-heidenstam-inte-vara-den-han-arvara den han är? (hitta boken på Adlibris, Bokus). Han redogör inledningsvis för iakttagelsen han gjorde under de år han sysslade med Heidenstam:

Under dessa år blev jag alltmer förvånad hur glömda hans texter var och hur ofta jag fann olika nedsättande bedömningar, inte endast av texterna, utan ändå mer av honom själv som människa.

Här ges inte utrymme att återge hela det grävarbete i bästa Uppdrag granskning-anda som Per Gedin har lagt ner. Eftersom boken inte är längre än 60 sidor och endast kostar 44 kronor uppmanar jag alla att istället köpa och läsa den. Ingen lär bli besviken.

Istället koncentrerar jag mig på den karakteristik av Heidenstams person som Gedin ger:

Heidenstam vägrade hela sin livstid att foga sig i konventionella mönster. Han såg sig själv som aristokrat, men sympatiserade under lång tid med socialismen, utan att vilja vara medlem i något parti. Han var pacifist men också nationalist och försvarsvänlig, likaså ateist men öppen för existensen av en högre makt. Han sågs ömsom som radikal, liberal eller konservativ, men brydde sig själv inte om några etiketter. 

Hör och häpna! En person som tror han är något och vägrar passa in! En sådan anti-Jante kan vi ju inte släppa fram! Inte i ett land där vi berömmer oss om att vara måttfulla, hålla oss till det vi sagt och rätta in oss i ledet.

När jag läser det där kan jag inte annat än identifiera mig med vår diktare. Jag kan inte se mitt omöjliga projekt att ge ut min romantrilogi i egen regi som något annat än mitt sätt att vara anti-Jante, mitt sätt att slippa etiketter och inte infoga mig i konventionella mönster.

Powered by WordPress. Designed by WooThemes