Skrivande som systemutveckling (del 2)

Nedan följer en möjligen tråkig, men nödvändig, metoddiskussion för att klargöra hur arbetet ska gå till. Därefter kan jag gå in på själva planeringen och färdigställandet av romanen.

Den som har läst Berättelsens ängel är bekant med hur jag har strukturerat romanen. Grundelementen är scener med vilket avses avgränsade textblock kring en sammanhängande händelse. 

Ett kapitel består av ett antal scener berättade ur en bestämd gestalts perspektiv.  Kapitelrubriken är namnet på den person det handlar om, det vill säga Carl-Henrik, Madeleine och Edmond i fallet Berättelsens ängel. Scenerna i ett kapitel utspelas inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, däremot gör kapitlen för en person det sinsemellan. På så sätt blir det en rörelse framåt.

Så kommer jag att arbeta även med Heidenstams misstag. Det är en stor fördel för mig att jag behåller strukturen. Att komma fram till den tog flera år och det vill jag inte göra om.

En grundtanke i agil systemutveckling är att så fort som möjligt leverera en fungerande produkt och därefter addera funktionalitet till den i utvecklingscykler, så kallade sprintar. Istället för att ägna lång tid till att specificera lösningen och sedan utveckla den, vill man alltså snabbt få fram något att visa upp och sedan bygga vidare på det.

I förra inlägget förklarade jag att jag inte riktigt trodde på att bara tuta och köra och frågan är då om inte ett agilt tillvägagångssätt slutar på det sättet? Nej, egentligen inte. I exempelvis Scrum, som är en agil metod, har man ett väl utvecklat arbetssätt för hur man samlar alla önskemål på förändringar av produkten och prioriterar dem i en så kallad product backlog – alltså en ackumulerad lista på arbete som ska utföras.

Från den listan tar man och bygger på produkten med funktionalitet i bestämda, helst korta, tidsintervall, eller sprintar. Man visar upp den vidareutvecklade produkten, granskar den och går igenom hur arbetet gått och vilka förbättringar som kan göras.

Det är ungefär som när en konstnär börjar göra skisser på tavelduken för att sedan måla på mer och mer till dess att konstverket är färdigt. Precis så borde jag effektivt kunna arbeta för att utveckla (ursäkta mig, jag menar skriva) en roman. Jag utgår ifrån mitt synopsis, min lista på scener och mitt färdiga utkast och gör en backlog. Därefter tar jag in arbetet som jag ska utföra i sprintar, skriver, granskar och utvärderar arbetet. Så håller det på till dess att jag är färdig.

Nu är jag på hög nivå redo att sätta igång, men det återstår att få detaljerna på plats. Och som alla vet sitter djävulen i detaljerna …

Powered by WordPress. Designed by WooThemes