Skrivarresan, dag 3 – 4: Ett dopp i det förflutna och ett i Wannsee

En del försök har gjorts att snygga till fasaderna på husen i Tierpark, men känslan är i stort sett densamma.

En del försök har gjorts att snygga till fasaderna på husen i Tierpark, men känslan är i stort sett densamma.

– Det måste ha varit fantastiskt att bo i Tierpark strax efter att muren föll och få vara med om hela den tiden. Hur såg det ut där, egentligen? Det är verkligen en period i Berlins historia jag gärna hade varit med om.

Jag äter frukost med Per Meurling och historierna om mina olika vistelser i Berlin roar honom. Det gör mig glad eftersom hans berättelse om sina sju år i staden är betydligt mer spännande än det jag har att komma med.

Det var sommaren 1990, muren hade fallit nio månader tidigare, men ännu fanns det två Tyskland. Jag fick ett stipendium att läsa tysk historia (läs: DDR-historia) vid Humboldt universitet och inkvarterades på ett elevhem i Tierpark – ett urtrist begongkomplex i stalinistisk anda. Min lärare i historia, som jag fick bra kontakt med, förklarade att jag och övriga studenter var de sista som skulle gå den här kursen.

– I höst, sa han lite uppgivet, kommer vår historiesyn att bli en helt annan. Ni är de sista som får studera ett land som troligen upphör.

DSC_0021

Det här är elevhemmet vi bodde i. Just nu stod det tomt för helrenovering och om det varit elevhem sedan jag bodde där har jag ingen aning om.

Idag är det omöjligt att begripa att det på den tiden var den viktigaste frågan som diskuterades i Berlin, framförallt bland unga. Nästan alla tyskar jag träffade ville behålla DDR och utveckla det mot en skandinavisk välfärdsstat. De såg sig mycket mer som svenskar än som västtyskar, påpekade de ideligen.

De som ville gå samman med Förbundsrepubliken var de äldre, främst pensionärer. De lockades av den starka D-marken och löften om pengar och konsumtion. Riktigt så väl gick det inte, åtminstone inte de första åren.

När jag och Per skildes kände jag att jag bara måste åka dit och titta. Allt annat har förändrats i Berlin, men hur ser Tierpark ut nuförtiden? Har det också blivit uppsnyggat och tillhåll för européer från alla de håll som vill ha kul?

Efter att ha letat miljöer i Schöneberg och Neukölln för Äventyrliga hjärtan, tog jag mig iväg österut. Ostkreuz och Lichtenberg har figurerat som möjliga platser för romanen, men när jag passerade dem bestämde jag mig för att lägga dem lite åt sidan.

Tierpark visade sig vara i stort sett samma trista plats som för så långe sedan. Visst hade fasaderna snyggats upp en del, men människorna och miljöerna kändes som om de ännu levde under Warszawapaktens inflytande.

Wannsee, fredag morgon. 20 grader i vattnet och närmare 30 i luften.

Wannsee, fredag morgon. 20 grader i vattnet och närmare 30 i luften.

När jag åkte tillbaka västerut kom jag ihåg att jag och kompisarna en tidig morgon i Tierpark (efter en lång fest) bestämde oss för att åka till Wannsee och bada. Resan tog långt över en timme och vi sov både på tågen och sedan på stranden.

En impuls fick mig att  bestämma mig för att åka och bada även den här gången. Det tog knappt 20 minuter från Charlottenburg och sedan en promenad på ett par kilometer innan jag kom fram till badet. Men så skönt det var att ta sitt första sommardopp!

Jag valde rätt tid för besöket också. Hela förmiddagen var det sol och lagom med folk på stranden. När jag lämnade Wannsee kom det horder av badgäster och molnen hopade sig.

Har  jag hunnit skriva något, då? Jovisst, ytterligare runt 2000 ord. Just nu sitter jag på café St Oberholz på Rosenthaler platz – detta är entreprenörernas Berlin. Mer om det senare, hoppas jag.

 

Powered by WordPress. Designed by WooThemes