En lång dröms färd mot gryning – i skyltfönstret hos Drottninggatans bokhandel

Jag står med mobilen mot örat, hjärtat bultar och för varje signal som går fram blir impulsen att trycka bort samtalet allt starkare. Vem är jag att ringa en bokhandlare? Hur kan jag ens tror att de kommer att vara intresserade av mina böcker?

I mitt författarskap ägnar jag ungefär trettio procent av tiden åt kreativt arbete, medan sjuttio procent går åt till att hantera verkliga eller påhittade besvikelser. De är antingen resultatet av uppblåsta förväntningar eller av för lågt ställda förväntningar. Antingen tror jag för mycket eller för lite på mitt arbete. Fel blir det hur som helst alltid.

Mannen som svarar är mycket artig – ja, belevad, rentav. Det borde göra mig tryggare, men får mig att svamla ännu mer. Min röst låter nervös och spänd. Han tror nog att jag är störd och funderar på ifall han ska ringa polisen.

DSC_0029

Skyltfönstret hos Drottninggatans bokhandel i Uppsala

Men nej! Han tackar faktiskt ja till mitt erbjudande att komma dit och presentera mina böcker. Moi? Presentera böcker för Drottninggatans bokhandel i Uppsala? Jaha, men då åker jag väl dit, då …

Väl i butiken blir jag lika nervös igen. Mårten, som bokhandlaren heter, har många kunder fast det är tidig förmiddag mitt i veckan. Jag bläddrar bland titlarna på borden, repeterar vad jag ska säga och svettas ymnigt. Till slut är vi ensamma. Han bjuder mig att sitta ner vid ett bord och så börjar vi samtala om mitt författarskap.

DSC_0007

Min son, Sebastian, som är hemma på höstlov från studierna i Paris blev mäkta imponerad.

– Jag försöker göra det här i en takt jag klarar av, börjar jag. Det är därför jag ger ut dem på egen hand. Jag är ensam försörjare av två tonårskillar, jag har ett karriärsjobb och tar därför författandet i små steg. Jag vill lära mig hur det fungerar och jobba framåt på mitt sätt. Sen tycker jag om det här med att vara lite småskalig entreprenör.

Han nickar gillande. Jag fortsätter med att berätta om den marknadsundersökning jag har gjort bland mina läsare och om deras intryck av böckerna:

– 40% tycker att del ett, Berättelsens ängel, är bättre, medan 30% tycker att del två, Heidenstams misstag, är bättre. Övriga 30% tycker att båda är jättespännande. 60% säger sig rekommendera böckerna till folk i bekantskapskretsen och 80% har sträckläst dem och tycker att texten flyter på mycket bra.

Det känns minst sagt uppstyltat att rabbla statistiken på det sättet, men Mårten lyssnar med stigande entusiasm.

– Vad kul, säger han och håller upp böckerna. Det är sånt här som gör att det är roligt att vara bokhandlare!

– Sen finns det förstås de som har synpunkter på handlingen och karaktärerna, svarar jag för att skruva ner förväntningarna, men så är det väl alltid. Man kan inte vara alla till lags.

– Det betyder bara att böckerna har fastnat, försäkrar han. Det ska du ta som ett gott tecken!

DSC_0032

Passa på att titta in på Drottninggatans bokhandel när ni flanerar längs Uppsalas paradgata.

Vi förhandlar fram ett pris på böckerna som vi båda tror gör att folk vågar köpa, men ändå ger oss lite intäkter. Jag har varit med om så många avtalsförhandlingar som handlat om miljontals kronor och ändå känns den här mycket mer pirrig, mycket mer avgörande. Fast det rör sig om småpengar.

Jag lovar att försöka dra så många jag kan till butiken under de veckor kampanjen för mina böcker pågår. OBS! Detta är alltså en uppmaning till dig som läser artikeln. Se till att gå dit och åtminstone titta!

När jag en stund senare lämnar butiken kan jag knappt tro att det har hänt: Mina böcker ska stå i ett skyltfönster i en bokhandel på självaste drottninggatan, Uppsalas paradgata. En närmast loj och drogad känsla kommer över mig.

Det är konstigt att när en dröm går i uppfyllelse regerar jag inte alls som jag borde. Varför dansar och sjunger jag inte som de gör på film? Istället går jag här med ett fånigt leende som om jag hade rökt på.

Ett par veckor senare står jag där framför skyltfönstret, ser böckerna och roll-up:en i fönstret. Tanken är att jag ska fotografera, men händerna darrar, ögonen är fuktiga. Är det här verkligen sant? Jag minns när jag som gymnasist i Örebro gick förbi bokhandeln på drottninggatan i den staden. Redan då drömde jag om att se mina böcker i skyltfönstret.

DSC_0025 - version 2

Drömmer jag, eller?

Särskilt drömde jag om det när det gick dåligt i skolan och jag kände mig förbisedd eller ringaktad. Vänta bara! En dag får ni se mig och mina böcker i skyltfönstret, kunde jag tänka.

Och nu har det hänt. Visserligen en halv evighet senare och på en drottninggata i en annan stad, men ändå. En lång och tålmodig dröm börjar så sakta färdas mot gryningen.

På väg hem i bilen känner jag mig lugn och optimistisk. Det här är slutet på början, inte början på slutet.

Det är en viktig milstolpe i en tidig fas av författarprojektet, men de avgörande händelserna ligger framför mig. De stora romanerna har jag ännu inte skrivit. Och hur kommer det inte bli då?

Det känns precis som när jag umgås med en kvinna som jag vet att jag kan bli kär i. Det spelar ingen roll om hon är gift eller det finns tusen andra hinder i vägen, bara möjligheten att det en dag kan bli vi gör mig tillfreds. Det finns en hållpunkt i tillvaron att sträva mot, att drömma om och så flitigt som möjligt arbeta mot.

Precis så känner jag just nu inför mitt skrivande. Skillnaden är bara att jag och mitt skrivande just har förlovat oss. Det är början på en mycket vacker och meningsfull relation och bara döden kan skilja oss åt.

Powered by WordPress. Designed by WooThemes