Det ljuva livet i Prenzlauer Berg

För första gången i mitt vuxna liv har jag ett eget arbetsrum hemma. Min franska värdinnas bokhylla är något av det mer enastående jag träffat på.

För första gången i mitt vuxna liv har jag ett eget arbetsrum hemma. Min franska värdinnas bokhylla är också något av det mer enastående jag träffat på.

Efter några år i skrivarsvängen är det ett par saker jag har lärt mig. Det första är att inte tvinga fram berättelsen, utan försöka hitta en miljö att skriva i där berättelsen så mycket som möjligt hittar sig själv. Så var det i Levallois-Perret i Paris där jag skrev Berättelsens ängel, i Uppsala där jag skrev Heidenstams misstag och så är det här i Prenzlauer Berg i Berlin där jag skriver sista delen  av Europatrilogin.

Den andra, mer dyrköpta, lärdomen är förstås kill your darlings. Det gick åt tredubbelt så lång tid att tukta och redigera Berättelsens ängel som att skriva den ursprungliga versionen. I Paris föll jag för frestelsen att brodera ut texten med flera sidor av miljöskildringar och intryck från den fabulösa staden, vilket störde historien.

För att undvika det den här gången bestämde jag mig för att utnyttja bloggen istället för att göra alla mina excesser i miljöskildringar.

Med det sagt, låt oss ta en tur i Prenzlauer Berg.

Utsikt från vår fönsternisch mot U-bahn Eberswalderstraße. Därifrån är det tre stationer till Alexanderplatz i centrum.

Utsikt från vår fönsternisch mot U-bahn Eberswalderstraße. Därifrån är det tre stationer till Alexanderplatz i centrum.

Jag och sönerna har fått tag på en alldeles fantastisk lägenhet på Schönhauser Alllee. Den är rymlig, har högt i tak, ett mycket fint trägolv och alla bekvämligheter man nuförtiden finner även i denna före detta del av Östberlin – så var det inte när jag första gången hängde i stadsdelen, något år efter murens fall.

IMG_1640

Konnopke’s Imbiß med sina 85 år på nacken ligger under U-bahn Eberswalde Straße. Köerna av turister och lokalbefolking är alltid långa för att smaka.

Även om lägenheten är fin, är det ändå trakterna runt om som ger den stora inspirationen i skrivandet. Caféer, barer, restauranger, bokhandlare och intressanta platser ligger om vartannat. Exempelvis har vi Berlins äldsta Imbiß (korvstånd), Konnopke’s, med den ursprungliga Currywursten bara ett stenkast från där vi bor.

Går man runt hörnet till Kastanienallee når man snart Prater Biergarten, Berlins äldsta biergarten med egen Pils och saftig Brezel. Här njuter man gärna en stund för sig själv under träden medan man funderar ut nästa kapitel.

Prenzlauer Bergs byggnader från runt sekelskiftet 1900 undkom i stor utsträckning de allierades bombmattor under andra världskriget. DDR-regimen lät dem vara och det blev ett tillhåll för de intellektuella i den forna östrepubliken. Arvet från den alternativa livsstilen märks och ett flertal gaybarer traskar vi förbi dagligen. Här ska även Europas störst gay-scen ligga, fast lite längre norrut, men där hänger inte vi. Det säger en del om dagens toleranta och världsvana ungdom att mina söner inte ens noterar männen som går hand-i-hand eller kvinnorna som går tätt omslingrade med barnvagn. Det är som den naturligaste sak i världen.

Än finns det klotter på väggarna i gammal god Berlinsk kalla kriget anda.

Än finns det klotter på väggar och portar i gammal god Berlinsk kalla kriget anda.

Uppfräschningen av området har gjort att alltfler välbesuttna flyttar hit och lägenhetspriserna tillhör de högre i Berlin. Men än är det i huvudsak konstnärskvarter och titt som tätt råkar man på det där klottret som erinrar om David Bowie på 70-talet och den där filmen, Wir Kinder vom Bahnhof Zoo, som satte så djupa spår i ynglingasjälen.

Caféer finns det gott om och mitt favorithak har blivit det tillbakadragna och lugna Café Stockholm på Kollwitzstraße. Att jag först gick dit berodde förstås på namnet, men snart lockades jag av lugnet, ett utmärkt wi-fi och deras jättegoda kakor.

Här på Café Stockholm är det ofta lugnt, mysigt och deras wi-fi är alldeles utomordentligt. Så även deras kakor.

Här på Café Stockholm är det ofta lugnt, mysigt och deras wi-fi är alldeles utomordentligt. Så även deras kakor.

 

Prenzlauer Berg är ett område där någon som jag – en man i sina allra bästa år – skulle kunna leva livet glatt och obekymrat till sista sucken. Ska man jämföra med Paris är Charlottenburg i Berlin mer som Levallois-Perret i Paris (där jag bodde), men Prenzlauer Berg har den där konstnärliga auran som gör att man vaknar med ett leende och somnar med ett.

Det ljuva livet, helt enkelt.

 

 

Powered by WordPress. Designed by WooThemes