Äventyret Europa, del 3 – Om den talangfulla, kontinentala och därför bortträngda författarinnan Stella Kleve

 

Ur avsnittet:

Stella Kleve är ett författarnamn som är närmast okänt även för personer som är bevandrade i svensk litteraturhistoria. Till viss del kan det förstås förklaras av att endast två romaner och ett antal noveller gavs ut under pseudonymen, men den viktigaste förklaringen är nog den patriarkala kulturelitens vilja att tränga undan henne. Ebba Witt Brattström talar i sin bok Dekadensens kön från 2007 om de skrivande männens kamp under 1890-talet för att utdefiniera sina kvinnliga kollegor ur litteraturhistorien. Säkert är att Stella Kleves förpassande till glömskan inte har med hennes talang eller litterära kvalitet att göra.

Faktiskt hörde jag själv inte talas om henne förrän på nittiotalet under ett högre seminarium i litteraturvetenskap i Uppsala, vilket var specifikt inriktat på dekadensen. Jag fastnade dock omedelbart för hennes stil, främst den kontinentala hållningen.

Stella Kleve – eller Matilda Kruse som hon alltså egentligen hette – var den tidens enda kvinnliga författare som verkade på samma villkor som männen. Hon hade god utbildning, var en av de första kvinnliga universitetsstudenterna i Sverige och debuterade redan i tjugoårsåldern som författare. Samtida kvinnliga kollegor var betydligt äldre när de debuterade, hade lägre eller ingen utbildning och var inte alls så frigjorda som den ännu ogifta Matilda Kruse. Detta gjorde henne förstås både farligare och mer attraktiv för samtidens manliga kulturskribenter. Att hon dessutom var en berest kosmopolit och omfamnade de europeiska litterära trenderna gjorde henne inte mindre kontroversiell.

Powered by WordPress. Designed by WooThemes