images-4

Äventyret Europa, del 5 – Doktor Chris Bickerton och den befogade EU-kritiken

Ur avsnittet:

Problemet för kommissionen är att det är en tjänstemannaorganisation, alltså inte ett regeringskansli i traditionell bemärkelse. Den saknar således egen politisk legitimitet, men är samtidigt inte helt underställd vare sig parlamentet eller europeiska rådet, utan måste förhålla sig till båda två.

Parlamentet å sin sida kan inte vara representativt på ett sätt som nationella parlament är eftersom effektiviteten då skulle gå förlorad. I ett nationellt parlament möts de motstridiga ideologiska krafterna och intressegrupperna vilket gör att valmanskåren tvingas välja. Ska EU-parlamentet klara av att ingå i trepartssamtal med kommissionen och rådet har det inte råd med långa debatter och motstridiga oppositioner på det sättet vi är vana vi och finner önskvärt i en nationell demokrati. Istället krävs samsyn i nästan alla frågor.

Europeiska rådets problem är att det visserligen har sin demokratiska legitimitet från de nationella parlamenten, men eftersom beslut normalt fattas med enhällighet handlar arbetet snarare om att komma överens med andra länder än att vinna förankring i det egna parlamentet. Det leder till att de nationella regeringarna arbetar horisontellt istället för vertikalt när de tvingas fokusera på att komma överens med övriga medlemsländer och kopplas därmed loss från den väljarkår som tillsatt dem. Det förklarar, enligt Bickerton, delvis politikerföraktet i många europeiska länder.

Det är, enligt Bickerton, snarare den här otydliga konstruktionen än överstatligheten som skapar motstånd och skepsis bland Europas befolkningar. Vi förstår inte vem som bestämmer och vem som har det yttersta ansvaret och det påminner inte om hur vi lärt oss att politiska beslut på nationell nivå fattas. Den demokrati vi är vana vid på hemmaplan fungerar inte på europeisk nivå, utan blir diffus, elitistisk och byråkratisk.

Powered by WordPress. Designed by WooThemes